Aussi.

Imorgon lämnar vi Nya Zeeland. Det känns väldigt sorgligt.

För vår fortsatta resa:

http://aussibloggen.blogspot.com/

Äventyr!

I fredags frågade jag i receptionen på vandrarhemmet vi bodde, ifall de kunde hjälpa oss att hyra en bil. Jag visste inte riktigt vem jag skulle ringa eller vad jag skulle säga, om vi hade gjort det själva. Så tjejen var snäll och ringde upp två olika företag och frågade om priser och sånt för att se vilken som var bäst. Efter en liten stund hade vi bokat en bil, som skulle komma till vandrarhemmet följande dag, vid halv elva. Halv tolv nästa dag hade de fortfarande inte dykt upp. Receptionen fixade då en bil med ett annat företag, som kunde komma direkt.

Det andra företaget kom från Kerikeri, 30 min från Paihia där vi bodde. Vi blev upplockade och fick åka till kontoret i Kerikeri för att betala och få bilen. Ägaren verkade väldigt läskig, vilket troligen hade att göra med att hon var från Rumänien. Kiwis är väldigt väldigt trevliga och pratiga, medan hon var väldigt strikt och rätt på. Eftersom vi är vana vid kiwisättet, verkade hon väldigt obehaglig. Dessutom sa hon att om jag skulle råka krocka och det var mitt fel, kunde jag på grund av min ålder (de flesta företag hyr inte ut om man inte är 21år) få betala upp till 25 000kr. Vilket var betydligt mer än med de andra företaget. Allting kändes läskigt och... läskigt. Men, när vi väl kom ut på vägen gick det bra.

Vi åkte till Waipoua forest på västra kanten av Northland, där en skog med stora kauriträd växer. Vi såg det största i landet, som har en omkrets på över 16 meter.

Vi såg även det högsta i landet, vilket inte heller var så litet. Det svarta där mitt i det gröna är Dennis. Det har en omkrets på "bara" 12 meter.

Följande dag skulle det vara dåligt väder, så vi åkte till Kerikeri för att kolla in den staden. Vad vi dock inte tänkte på var att det var söndag. Kerikeri är inte en speciellt stor stad, och det mesta var därför stängt. Vi hittade dock ett par affärer som var öppna, och vi hittade även luft på burk till mig! Min dator har varit extremt jobbig de senaste månaderna; låtit fruktansvärt mycket och blivit stekhet av ingenting. Bokstavligt talat så varm så man bränt sig av den. Dennis föreslog för länge sedan att köpa luft på burk, ifall den blivit dammig, men vi har inte hittat det förrän nu. Jag kan ju väldigt ärligt säga att den var värd den hundralappen.

Min dator säger inte längre ”hot”, och den är tyst igen. På Pizza Hut, får man klistermärken på kartongerna för att visa att pizzan fortfarande är varm. Om märket inte säger Hot så får man helt enkelt en ny gratis pizza. Jag och Dennis tog våra när vi köpte mat där förut, och satte på våra datorer. Min började lysa efter bara ett par minuter varje gång jag startade den. Nu lyser den max litegrann. Skönt!

Efter det åkte vi till ”Parrot place”, men det visade sig att det hade stängt på grund av regnet. Papegojorna ville tydligen inte visa sig när det regnade. Nästa stopp blev istället Stone Store och Kemp house, vilket är gamla hus. Stone Store är det äldsta stenhuset i NZ och det andra är det allmänt äldsta huset i landet.

Stone Store, och jag i min fina röda regnjacka.


Kemp House och Dennis.

I Stone Store hittade vi lite godis som vi provade. Hon som jobbade där sa att det var samma godis som de hade när hon var mindre på 50-talet. Jag kan ju erkänna att jag tycker bättre om dagens godis. Dock har NZ inte speciellt gott godis i allmänhet, så det kanske har med saken att göra också.

På vägen ut från Kerikeri stannade vi till vid en chokladfabrik (liten sådan), och smakade lite gratis chokladprover. Riktigt gott, men alldeles för dyrt för min budget! På vägen tillbaka till Paihia stannade vid Waitangi Treaty Grounds, dit jag gick häromdagen, fast nu gick vi faktiskt in också. Vi såg platsen där papperen skrev på och allt. Jag kan dock erkänna att jag inte riktigt förstår allt det handlade om, men lite mer förstår jag i alla fall!

Nya Zeelands första flagga.

På vägen tillbaka, med bussen, mot Auckland stannade vi vid några lite speciella toaletter. Rätt mysigt gjort faktiskt!

3

Tre dagar kvar, innan vi tar oss till Australien. L'skigt... (engelskt tangentbord)

Countdown

Igår och idag har vi varit på äventyr! Vi har hyrt en bil, och jag har kört på fel sida av vägen. Underligt nog har det inte alls känts fel, utan helt okej. Idag trodde jag visst att jag glömde min kamera på vandrarhemmet, men så hade den ramlat ur på golvet i bilen, så jag ska lägga upp bilder och mer text om vad vi gjort imorgon när vi kommer till Auckland. (Dennis kan lägga in sina bilder på datorn där.)

Ja, nu är det mindre än en vecka tills vi åker från NZ. Helt overkligt; att det redan har gått över sju månader. Men så många helt fantastiska saker vi har gjort här! Så underbart bra jag har haft det. Fast jag ser ju fram emot att komma hem också såklart!

Jag blev dock hemskt nervös för min ekonomi nyss, då jag tittade på hur mycket pengar som var kvar på kontot. Jag hade räknat att ha mer kvar än jag har nu, när vi åker till Australien. Inte bra. Det hade ju inte varit ett problem om jag haft ett jobb för i sommar, men det har jag ju visst inte! Har sökt några jobb idag också, men det känns ju som att det är hopplöst. Tur att jag har pengar på mitt svenska konto som backup!

Nu är det dags att packa och sen sova, innan bussturen till Auckland imorgon. Godnatt!

Russell - "The Hell Hole of the Pacific"

Russell var Nya Zeelands första huvudstad och känd som just "the hell hole of the pacific". Skälet till att det kallades så, var att alla männen efter att ha varit ute och jagat valar, kom till den hamnen och ville ha en kvinna och öl. Om de inte hittade någon så blev det ett stort rabalder, och inga lagar fanns. Det som i princip fanns där på den tiden var bordeller och barer. Nu ska det dock vara väldigt romantiskt och fint, har jag hört. Vi åkte dit ett par timmar idag; det ligger 10 minuter bort med båt.

Vi hittade en gammal kanon som varit med på två skepp i strid (dock förlorade skeppen båda. Kanske en dålig kanon?)

Vi hittade också Nya Zeelands äldsta fortfarande fungerande bensinstation!

Sen bestämde vi oss för att det var dags för middag. Det är här ett hotell/bar/restaurang. Och även det är Nya Zeelands äldsta i sin genre. Det är den första restaurang med tillstånd att sälja alkohol.

Jag vet inte hur bra det syns, men det var ett super-duper-extremt fint ställe. Jag kände mig lite malplacerad! Min kamera ville bara ta suddiga kort om jag inte la den på bordet (plus att jag tycket det var lite läskigt att ta kort där, så jag försökte göra det så lite synligt som möjligt).

Och de hade bearnaisesås! Kan ni tänka er! Det var tredje stället någonsin i Nya Zeeland som jag sett det. Plus en i mataffären, som jag testade. Det kvalificerar sig dock inte till bearnaisesås med tanke på hur det smakade. Det var väldigt dyrt där, dyrare än min favoritrestaurang The Cow. 300 spänn betalade vi för maten, men gud så gott det var! Blev lite besviken på Russell i övrigt, men det kanske var vädrets fel (mulet, småregnade och blåste), men maten var underbar!

Förressten; vi har hyrt en bil idag. Så imorgon och söndag blir det till att köra! Det ska bli spännande, men lite läskigt också. Wish me luck!

Waitangi Treaty Grounds

När de vita kom hit hade de med sig massa nya vapen och liknande, inte helt oväntat kanske? En maoriledare tyckte att de verkade intressanta, och sa till de vita att han var den högsta ledaren för alla maorier och fick då åka till England (tror jag?) och prata med de som bestämde där. De slöt ett avtal och ledaren åkte tillbaka till NZ med en hel del nya vapen. Efter det mer eller mindre slaktade han många av de andra klanerna. I alla fall, platsen där något viktigt (jag har inte allt för mycket koll, om det märks?) skrevs under är Waitangi Treaty Grounds och ligger typ 2km från stan där vi är nu.

Igår regnade det, men jag ville ändå inte sitta inne hela dagen. Dennis däremot ville inte alls gå ut; han tyckte att vi hade blivit tillräckligt blöta när vi åkte till Cape Rienga för ett tag framöver. Så jag tog mig en promenad till treaty grounds. Den första skylten jag gick förbi såg ut såhär.

Nästa skylt såg ut såhär. Jag vet inte vad jag missade där, men det känns som att det inte stämmer?

Till slut kom jag fram i alla fall, utan att det regnat det minsta. Som jag förstått det kostar det pengar att faktiskt gå och titta på huset där det var, så jag nöjde mig med att varit i området. Jag tänkte att det vore ju onödigt om jag betalade och gick in, och så hade Dennis velat kolla också. När jag gick hade jag nämligen inte bestämt mig för att gå dit. I alla fall, så fort jag vände och gick därifrån började det regna jättemycket... Tur att jag hade regnjacka. Sämre gick det för mjukisbyxorna som blev genomblöta!

The rock boat cruise!

Vilka bra dagar vi har haft på slutet! Helt otroligt. Natten till idag spenderades på en båt, en 22-timmars kryssning.

Kryssningen började med att alla fick försöka skjuta en anka (inte riktig) som hängde efter båten. Den som träffade flest gånger skulle få en gratis drink. Alla fick tre försök, men ingen lyckades träffa den.

Vi åkte mot platsen där vi skulle sova, och under tiden fick några (bland annat jag och Dennis) två rep ihopsatta sådär. Vi fick uppgiften att sära på repen utan att ta av dem från handleden. Efter att ha försökt ett tag gav vi upp. Jag tror inte att någon, som inte visste sedan innan, lyckades lösa det.

Att spela biljard på en båt är inte riktigt som annars. Det har en tendens att inte riktigt bli som man siktar!

Mot kvällen fick vi bbq lagat till middag, vilket var helt okej (även om det inte var någonting jämfört mot när pappa grillar kött till mig). Efter middagen åkte vi ut för att kajaka, mitt i natten! Allt var helt svart, utom några lampor och elden från båten. Vi var ganska långt bort från stan, så lite ljus syntes långt bort. Väl ute från båten, fick vi stoppa händerna i vattnet och röra på dem. En massa glitter dök upp! Tydligen lever någon typ av djur/planton/eller något i vattnet här och de blir att lysa när man rör något sådär. Funkade med paddeln också, för den delen. Efter att ha kajakat så bestämde vi oss för att hoppa i och bada lite. Väldigt speciell känsla att simma i havet mitt i natten och se allting lysa upp när man tar ett simtag! Fantastiskt.

Här är i alla fall hur båten så ut, på undervåningen, och på övervåningen var sovrummen.

Vi gick upp tidigt för att se soluppgången innan frukost.

Utsikten från vårat rum, om man tittade åt höger.

Efter det var det tänkt att vi skulle snorkla, men varken jag eller Dennis kände för det. Jag är som sagt lite förkyld och kände inte att det var lämpligt (jag ignorerade det på kvällen innan när vi badade, för då var det inte så illa. Kanske dumt?) I alla fall så fick de som gjorde det i uppgift att samla på någon viss typ av djur. Det här var en släkting, eller en gigantisk, som någon fick upp. Om man petade på någon av piggarna började den röra sig en massa.

Efter frukost och efter snorklingen var det dags att åka till en av öarna i området och gå upp för en "hill" (det svenska "kulle" duger inte som beskrivning) för att se utsikten. Som mycket riktigt var fantastisk.

Dennis letar fyrklöver, utan större lycka. Det är inte allt för ofta man hittar klöver överhuvudtaget i nz, men det gjorde vi där uppe! Allt gräs här är förresten i grunden importerat från Afrika, så det är jättehårt och strävt. Jag tycker bättre om det svenska mjuka.

Syns det hur rött hår jag inte fick? Dennis lila syns inte mycket heller dock.

Stranden där nere, var det vi gick ifrån och sen skulle väldigt brant ner till igen. Efter att ha hört lite om öarna och tittat runt där uppe, gick vi ner igen. Av de saker vi kunde göra valde vi då att ta kajakerna och paddla över till den andra ön som också är på bilden. Hade tyvärr inte tid att bada dock, även om jag gärna hade gjort det efter, med tanke på hur underbart fint väder vi hade! Jag kan ju erkänna att jag uppskattade det lite extra mycket med tanke på vädret vi hade upp till cape reinga!

Om ni ser det där lilla som är typ under strecket efter den andra båten? Bredvid den lilla ön/delen av ön som sticker ut? Om ni ser det, så är det båten vi bodde på.

Kryssningen avslutades med att man fick prova äta de där läskiga djuren som folk hade samlat. Det där lilla på Dennis hand är något man hittar i djuren, som man tydligen äter. Dennis testade, men jag, feg som jag är, vägrade. De flesta sa att det var rätt gott dock! I Japan och Italien så är det extremt dyrt tydligen, kring 2500 kronor eller så. (vet inte vad det var för "per" dock. Per maträtt? Kilo? Ingen aning.)

Men som sagt, en helt underbar kryssning! Skulle inte säga nej till att göra om det, inte alls. Nu är jag lite trött dock och det känns som att hela sängen gungar, som att jag fortfarande var på en båt.