En aning slitna.

Här är mina skor. 20 dollar skorna som jag köpte i Auckland för fyra månader sen. Skorna som jag använt så gott som varje dag många timmar om dagen sen dess. De börjar bli lite slitna nu. Men bara en aning :)

Jag har sytt och limmat ihop det där hålet, det var ett stort hål istället för två små där tidigare. Jag försökte även sy ihop hålet på andra skon, men det saknades för mycket tyg för att det skulle gå. Nöjde mig med att limma kanterna i hopp om att det inte ska spricka upp mer.

Det här var en dag när vi faktiskt gjorde något, trots att det var arbetsdag och vi inte hade mycket tid. Vi köpte glass och lite saker till det. En stor sak när man normalt sett inte gör någonting utom att jobba på en dag.

Igår var för övrigt en jobbig dag för mig. I förrgår gick Dennis hem från New World då har blev sjuk. Igår stannade han hemma från New World, vilket gjorde att jag blev ensam där. Nog för att jag klarar mig, men det blir så underligt utan honom. Jag gick också upp betydligt tidigare än vanligt, för att göra baren innan han vaknade. Han tycker inte att jag ska göra den själv, men jag tycker att det är mer värt att han sover och blir frisk. Halv nio stod min klocka på, vilket säkert inte verkar tidigt för de flesta andra. Men när man jobbar tio timmar om dagen, till tolv på natten, är halv nio tidigt att gå upp. Idag till exempel gick vi upp halv elva. Betydligt skönare, även om jag väldigt gärna sovit längre. Vi skulle dessutom ha avskedsfest för Riko den kvällen, vilket gjorde att när jag kom hem efter 11 timmars jobb (tog tre timmar för mig att göra baren själv) skulle jag till krogen. Inte helt perfekt. Hann sitta ner i fem minuter (hann byta tröja och släppte ut håret) innan vi skulle gå. Så fruktansvärt opepp jag var. Efter att ha varit vid Mint Bar en liten stund gick jag och la mig, för jag orkade bara inte.

Nu är det dags för den alltid lika jobbiga frågan. Vad ska vi äta idag? Både jag och Dennis svarar oftast "inget" på den frågan, för ingen av oss vill. Så drygt. Känner att jag är lite opepp nu med.

Att sakna.

The bar is once again ours. I love it. Det tar två timmar om vi inte skyndar oss och om vi gör allting noga. Underbart! Så idag och igår när vi var lediga har vi sovit till elva-tolv. Huuur skönt som helst!

Idag har vi också funderat över att resa vidare, resa kanske 4 veckor och sedan fortsätta jobba innan vi åker till Australien. Var ner till New World och frågade om det skulle vara okej, och Adrianne (en av de högsta cheferna) sa att hon inte såg några problem med det utan att det var vanligt att folk gjorde så. Perfekt! Vi har hört att det kommer bli blåsigare och kallare och mer regnigt i mars och april, så därför tänkte vi resa nu under sommaren innan hösten kommer. Från mitten på februari till mitten på mars. Men, jag vill ju inte lämna Caz... William och Riko flyttar snart. Tyvärr. Jag kommer sakna William så mycket. Tur att han säger att jag och Dennis är välkomna att hälsa på honom i Paris! Kommer sakna Riko också såklart, men står inte honom lika nära. Jag kommer sakna de nya också, Joanna, Kevin och Gret. Fast Joanna ska också flytta snart, om en vecka eller så. Saken är den att Hugo (en av taiwaneserna som bodde här förut) kommer tillbaka, imorgon. Och han sa att malajerna också skulle komma tillbaka om en vecka eller så. Då vill jag ju ännu mindre flytta! Jaja, vi får se.

I alla fall, en bild från igår:

Vi var till baren igår, och det är en bild tagen därifrån. Mycket roligt var det!

han sa att du sagt att jag sagt...

Första delen av dagen jag inte trodde vi skulle överleva är över. Helt okej var den också, inte 140 sängar som Cecile igår trodde det skulle vara, utan 95. Vi var dessutom fem personer som gjorde det, inte bara jag, Dennis och Kevin. Jag och Kevin var dessutom väldigt snabba i början, innan vi blev störda. Dennis gick före och strippade alla rum, och vi gick efter och bäddade rummen, som vi brukar göra. På de första 30-40 minuterna hade vi gjort de fyra första rummen, med 5 eller 6 sängar i varje rum. Riktigt bra! Berättade det för Cecile, och hon blev riktigt imponerad. Det var rätt länge sedan jag och Dennis jobbade i vår "riktiga" fart, eftersom vi varit så trötta.

Efter att ha jobbat en timme kanske, kommer Dennis och berättar att Cecile, asiat-Kevin och Riko bråkar. Saken är den att Riko igår inte jobbade tio till ett, utan trott att han skulle göra ett pass mellan fem och åtta. Cecile hade blivit jättearg och idag blev det som sagt bråk. Efter en stund kommer Cecile ner och vill prata med mig och Dennis ensamma, och det gör mig orolig. Cecile är verkligen upprörd, och berättar att Riko sagt att jag sa att hon sagt att hon vill att vi ska flytta. Typ. Det var så mycket trassel med allt, men det löste sig och när vi slutade jobba var allt bra. Dock verkar Cecile inte riktigt förlåta Riko, vilket jag inte tycker är rättvist.

Meeeen, på måndag ska vi få tillbaka baren! Alltså bara en till dag med att göra sängar. Det klarar jag av! Cecile sa att hon tröttnade på att vänta på att Alicia (brunetten i receptionen som är elak) skulle bestämma när vi kunde göra baren, så hon bestämde måndag. Och åkte därefter hem till hennes hus och berättade det för Alicia. Jag tycker det är så snällt av Cecile att bry sig i oss. I alla fall, jag är väldigt glad för att vi snart har tillbaka den. Nu, sova innan nästa jobb!

Min extra familj.

Så seriös som jag var idag, om att flytta från X-base har jag inte varit tidigare. Vi har varit trötta tidigare, och verkligen funderat på det, men idag var det värre. Vi pratade med Cecile om när vi skulle få gå tillbaka till att göra baren, och till en början verkade allt bra. Hon sa att vi troligen bara behövde göra två dagar till med tio till ett passet, och sedan göra baren efter det. Underbart! Efter det var hon dum nog att berätta att det var två kiwibussar här idag (=mycket jobb imorgon) och att det på fredag skulle komma tre bussar. Tre bussar är fruktansvärt mycket, och har aldrig hänt tidigare. Det betyder över 100 sängar och mycket jobb. Att det dessutom var på lördag, när vi jobbat två jobb i ett par dagar och redan är trötta, gjorde inte saken bättre. Det blev för mycket, för vi kände att vi inte skulle klara av veckan, inte alls. Vi övervägde våra alternativ, och kom fram till att vi hade tre.

1. Lämna x-base och betala för boende. Då ta en eller två timmar till på New world för att betala boende med.

2. Prata med Cecile och fråga om vi kunde ha ett par dagar ledigt här, och sedan göra baren. Helt enkelt förklara att vi var trötta och inte ville göra tio till ett, utan baren.

3. Fråga på New World om vi kunde vara lediga där imorgon och på lördag, så vi klarade av housekeeping-jobbet.

Vi bestämde för att börja med New world, för vi ville helst vara kvar på Base, trots allt. Läskiga Chris var inte där, så vi frågade hans assistent John istället. Han sa att imorgon var med för kort "notice" (kommer inte på det svenska ordet för det), men att han skulle kolla tills imorgon gällande lördag. Vi gick hem och pratade med Cecile. Sa att hon skrämt upp inför imorgon och lördag, och seriöst övervägde att lämna jobbet. Hon förklarade då att imorgon skulle det troligen inte vara så många, utan kring 60-70. Hon sa också att vi troligen skulle få tillbaka baren till lördag. Vi bestämde oss för att klara av imorgon i alla fall, och sen lösa det imorgon.

Jag kände mig väldigt nöjd med beslutet att flytta, och nästan ännu mer nöjd med beslutet att stanna. Vi skulle eventuellt tjäna mer på att jobba fler timmar på ett betalt jobb, och vi skulle säkert kunna få ett eget rum med kök och allt. Men det är inte värt det... inte alls. Min extra familj här är värd mer än ett eget kök och ett eget rum. För de är de nu, min familj. Caz, William, Riko. Dennis såklart. De nya tyskarna, Gret och Kevin. Nog för att Caz inte bott här länge, och tyskarna ännu kortare, så skulle jag sakna dem så stört mycket. Om jag så bara bytte rum på x-base. Så vi stannar. Åtminstone ett tag.

För övrigt oroade jag mig om svensken i onödan. Hon pratar bara engelska när det är andra med i konversationen, och ofta engelska fast det bara är vi i rummet. Bra!

Nu ska jag och resten av min "familj" gå till tv-rummet och se tredje pirates of the caribbean! Vi såg andra igår. Så mysigt. Så mycket bättre än att sitta i ett rum på purple cow (de vandrarhemmet vi skulle flyttat till annars) och sakna alla.

Kram till alla som är saknade hemma i sverige också!

en svenska.

Den nya tjejen var svensk... gud, så trist. Vill inte att någon ska förstå vad vi säger. Och så vill jag "behöva" prata engelska med folket i vårt rum, så det inte blir som med de franska som bara pratade franska.

Meeen, jag tyckte i alla fall att första jobbet gick bra idag. Dennis gick före och "strippade", alltså drog ur alla gamla lakan och sånt, och jag och Kevin (nya tysken) gick efter och bäddade dagens 58 sängarn. Kevin var så snäll och gjorde så gott som alla översängar. Helt bra, för jag tycker de är så jobbiga.

88

Idag var det 88 sängar att bädda. Fler än på länge. Imorgon kommer det kanske en ny tjej hit, och det gör mig så glad. Imorgon är det "fredag" dessutom, vilket inte gör saken sämre. Är så slut i hela kroppen nu. Blir så mycket tröttare av tio till ett passet, bara de tre timmarna, än vad jag blir av åtta timmar på New World. Skönt att det jobbigaste passet är avklarat!

Två nya

Idag har vi fått två nya folk till rummet. Tyskar. Så nu är det tre tyskar i rummet, vilket gör att vi kommer få höra det ett tag framöver. Men jag är så lycklig för de nya folket! I helgen är vandrarhemmet fullbokat, så jag är glad över att vi inte behöver göra alla sängar själva. Och om det kommer två till, så får jag och Dennis göra baren igen! Det vore underbart. Det är ett par från Brasilien som funderar på att börja, och jag hoppas de väljer att göra det.

Hoppas ni njuter av snön och kylan där hemma i Sverige. Själv så ska jag ta en promenad till sjön med Caz och bada!

Ten-to-one.

När vi kom hem ifrån jobbet idag såg jag en lapp som satt på min säng. På vägen hem var vi båda på bra humör, och tänkte gå ner till baren efter att ha bytt om. Efter att ha läst lappen tappade vi båda suget för allting. Cecile hade skrivit en lapp om att hon ville att vi skulle göra tio till ett imorgon, vilket ingen av oss vill. Efter att ha funderat länge och väl på om vi skulle låtsas som att ha missat lappen, kom vi fram till att vi tycker för mycket om Cecile (och om kanadensaren, Carol, som skulle fått göra det ensam annars) för att strunta i det. Så, imorgon ska vi tydligen upp tidigt. Jag kommer vara så död, och jobba så fruktansvärt sakta.

Svenska saker finns på andra sidan världen.

När vi jobbar i baren så får vi slå på musik själva, och vi har gjort en spellista där nu också. I förrgår hittade vi en låt av en svensk artist; Basshunter, med låten Dota. Jag har tyckt mig höra den låten upp till vårat fönster förut, men tänkt att det kan ju i alla fall inte vara den svenska versionen. I London hörde jag och fanny nämligen den engelska versionen av ett par av hans låtar, så det vore ju mest troligt att den var på engelska här också. Vi testade lägga till låten i vår spellista, och nu har vi en svensk låt som vi hör varje dag på jobbet. Så coolt att de faktiskt har den svenska versionen. Om någon är intresserad av att höra låten, så: http://www.youtube.com/watch?v=8d44ykdKvCw&feature=related

På tal om svenska saker, så är det tydligen bara absolut vodka (som är svensk ju) som finns att köpa i Taiwan. Btw.

Och på tal om låtar, så var det en speciell låt som jag verkligen avskydde under julperioden här. "Grandma got run over by a reindeer". Den var helt hemsk efter ett tag! Om någon vill lyssna på den: http://www.youtube.com/watch?v=Ws9km6VlOBU&feature=fvst Det som var en stor fördel med julen här, är att så fort det blivit 26e december (de firar ju den 25e) så försvann Varenda liten julsång. Sååå skönt. I Sverige är det ju jul minst till nyår, i princip.

Igår morse (vid tio) var jag jättenöjd för att ha lyckats vakna själv plus att jag dessutom lyckats väcka Dennis. Tio är ganska tidigt nu för tiden. Vi sover så länge det bara går. Men just igår ville jag upp tidigare så vi skulle ha tid för mer än att bara laga mat och byta om mellan jobben. Då kommer Kevin in i rummet och säger att en av oss får göra baren själv, och den andre får hjälpa till med sängar. Jag blir stört grinig och sur på honom, för det gör att vi inte har tid för någonting. Jag hann duscha lite snabbt, och handla, innan vi skulle göra mat. En sån besvikelse! När vi sedan kom till nästa jobb så hamnade båda vi i "aisle five", vilket kändes väldigt bra. Dagen blev bättre i alla fall, och idag är det fredag! Typ. Vår fredag, med två lediga dagar kommande. Men jag är så trött. Trött i kroppen liksom, inte sova-trött. Förstår inte riktigt hur jag ska orka röra mig imorgon... ikväll går säkert bra, jag måste ju. Jag vet att jag måste, och det gör att jag klarar av det. Men imorgon är jag ledig, så jag kommer inte behöva göra mer än städa baren. Jag tror inte att jag kommer göra någonting mer än så imorgon. Eventuellt laga mat, men bara eventuellt. Finns en stor risk/chans/nånting, att det blir utemat.

Nu är det dags att laga lunch och middag. Oj, vad jag ser fram emot det.. Mamma, helt plötsligt har jag sån förståelse för de gånger du sagt hur trött du är på mat.

Paket! Igen^^

Igår fick jag paket från mamma, fyllt med bra saker. Tack så mycket! Försökte smsa tack, men hade för lite pengar på mobilen. Hörlurarna funkar jättebra, tack :) Dock har inte Dennis fått sitt än, vilket är konstigt. De skickades samtidigt från Auckland, så jag förstår inte varför hans tar längre tid.

Igår var också Dennis hemma från jobbet, för att han inte mådde bra. Det var lite underligt att gå till jobbet utan honom, men för övrigt gick det bra att jobba själv. Pausen var också lite konstig, men jag gick hem till honom på mat-pausen sen, och åt med honom. Jag är glad att han känner sig bättre idag i alla fall, för jag blev så orolig när han var dålig.

Eftersom Dennis varit dålig på natten, gick jag upp tidigt och städade baren själv (utan att Dennis visste det (han har upprepade gånger sagt att jag inte ska göra det utan honom)), för jag tyckte att han skulle få sova. Dock frågar Cecile på vägen ner till Baren om vi kan hjälpa henne med att bädda sängar, för hon har för lite personal till det för att klara av det. Jag går ner och fixar baren, och väcker sedan Dennis vid tolv för att fråga om han vill. Jag förklarade för Cecile att han inte mådde bra, så han behövde ju inte om han inte ville. Vi skulle dock få två lediga dagar senare för det, så jag tyckte att det kunde vara värt kring en timmes jobb. Dennis följde med mig, och vi gjorde sammanlagt mindre än 20 sängar. Inte helt illa för att bli lediga senare.

Mycket för pengarna.

Införskaffat idag, allt för under 500 kr. 10 par strumpor, fem par trosor, ett par jeans, två ögonskuggs-saker, en t-shirt, 4000 klistermärken, 20 pennor, vita ark, två bitar fudge och en energidryck. Vad jag var glad över att hitta strumpor och jeans! Dock besviken över brist på skor, då alla tjejskor (rätt typ av skor vill säga) de hade var vita... de enda som fanns i min storlek var vita och rosa... inte riktigt min stil. Plus att de har sagt på new world att vi måste ha svarta skor. Så det blir till att ha trasiga skor ett tag till då!

Vi hittade en energidryck med ett intressant namn... blev mycket skämt om den under kvällen kan jag ju säga.

Kvällen innan malajerna skulle åka. Vi var vakna till fem på natten, och trötta på jobbet dan efter. De hade gjort kort som vi fick skriva i, och så skrev de på glasspinnar (typ) till oss. Ska ta kort och lägga upp senare. Gud, vad jag inte ville att de skulle flytta..

Från nyårsafton, som till största delen spenderades i 215. (vårt rum)

Man får inte ha alkohol här, och det följde vi alla lydigt såklart.

Förutom att jobba och sitta i vårat rum och ha det trevligt, så gick vi till sjön och tittade på fyrverkerier. Mysigt var det, och även om inte bilden riktigt visar det så var det fint.

William bestämde sig för att tappa en kopp på vägen från köket till vårat rum + en kopp i vårat rum. Det blev till att hämta dammsugaren kring ett på natten!

Efter fyrverkerierna satt vi vakna till halv sex och bara pratade och hade trevligt. En av de absolut bästa nyårsfiranden hittills!

Frankton

Imorgon ska vi åka till Frankton (en förort utanför Queenstown) för att leta efter kläder. Hugo och Steve ska följa med, och de har en bil vilket underlättar allt. Det går bussar, men det är dyrt och de går inte de bästa tiderna någonsin. Jag hoppas på att kunna få med William också, så är det mindre risk för att det blir tyst och läskigt i bilen. Jag tror inte det är speciellt stor risk, men ändå.

Skälet till att vi åker är att det är så få (och bara dyra) klädaffärer i Wanaka, och jag behöver verkligen nya skor och ett par till jeans.

Tomt.

Idag flyttade malajerna och snart flyttar taiwaneserna. Blir tomt. Saknar redan Yi och Ann.

New years

Så, på nyårsafton i år har jag jobbat 9 timmar (malajerna gjorde baren igen; de är underbara) och sen varit med resten av rummet. Så trevligt jag haft! Pratat en hel del mer med nya tjejen från Kanada också, mycket trevligt.

Tycker synd om William som börjar jobba om två timmar... Menmen, en bra kväll har vi då haft det. Hörs imorgon! Eller senare idag, beroende på hur man vill se det.