TGIF

Thank god it's friday. Så sa min engelskalärare ofta på fredagsmorgnar. Imorgon är det min fredag, och jag känner det inte alls. Det är min sista fredag på New World, vilket känns väldigt underligt. Jag trivs ju så bra där! Inte det roligaste alltid, men vad är alltid underbart och bra? Jag trivs där. På ett sätt vill jag verkligen inte resa vidare än, men jag vet att det är dags. Jag kommer sakna det så mycket bara...

Ett kök plus lite extra tid

Häromdagen testade vi nya zeelänsk korv. Lite läskigt, och inte riktigt som svenska, men rätt okej ändå.

Dennis gjorde massa köttfärssås med svamp i för de kommande dagarna.

Vi bakade! Eftersom de inte har pärlsocker i det här landet, så hade vi på strössel och cocos istället. Vi tog med och bjöd på jobbet, och fick höra att det var gott. Svenskt fika och sånt är inget som finns här, alls.

Bullar gjorde vi också. Även de fick ha strössel på sig. Vi tog med oss dem till jobbet också, och fick många komplimanger för vårt bakande. Nya zeelänska "cinnamon buns" är något som har konsistensen av en munk, fast är typ... en och en halv decimeter lång och typ rund, med ingenting i och lite kanel och socker på utsidan. Inte riktigt en kanelbulle i min värld!

Trevligt att faktiskt ha möjligheten (och tiden) att använda en ugn! Det fanns ju inte på base där vi bodde tidigare.

7 %

Nu sitter jag här på en torsdags kväll och njuter av tanken på fredag imorgon och efter det två HELT lediga dagar. Jag struntar helt i att klockan är lite drygt ett och att jag jobbar imorgon. Jag sitter och buffrar nyaste avsnittet av vampire diaries. 7 % hittills. Bredvid mig har jag en påse Pams "ready salted" chips och gräddfil, vilken även har svensk dill-dips-pulver i sig. (stort tack till både mamma och pappa som skickat dipp till mig, helt underbart!) Medan det laddar lyssnar jag på Panic at the discos nya låt och bara njuter. 51% nu, snart dags. Jag kan inte komma på en enda sak som skulle göra min kväll bättre!

Flytt, flytt och flytt

Nu har vi flyttat! Två gånger till och med. Då vi inte visste vart vi skulle den där tisdagen, så packade vi alla väskor och gick sedan ut för att kolla vilket vandrarhem som hade bäst priser. Det visade sig vara Hollys Backpackers som inte bara hade bäst priser, utan en supertrevlig manager och är ett jättemysigt ställe. Dock var det fullt för natten, och vi orkade inte direkt flytta till ett ställe först, för att sen flytta till hollys, och sen förhoppningsvis till ett rum i ett hus. Så, vi stannade på base en natt till. Vi gick till The Shane i receptionen och frågade om vi fick vara kvar en natt till, och om vi kunde sova i vårt rum så vi slapp flytta. Han sa typ "ja, gör så". Jag frågade om vi inte skulle betala, varpå han tittade på mig som att jag var smått irriterande och sa "fine! 20 dollars then". Normalpris är 27 eller 28. Inte helt fel! Bra att känna personal ibland.

På morgonen efter fick vi packa lite igen, för vissa saker kom ju upp för natten. Sedan begav vi oss mot Hollys Backpacker!

Våra två sängar med det mesta av de saker vi äger.

Vardagsrummet som fanns där.

Kort taget från köket mot matsalen. Hollys är verkligen ett ställe jag kan rekommendera. Han som jobbar där (sonen till ägarna) är supertrevlig. Han hjälpte oss med så mycket saker, och gav oss två dollar rabatt var per natt.

Efter att ha bott där i två nätter flyttade vi till Russel street, lite längre bort från stan (fem min promenad istället för 2). Vi betalar 70 i veckan var, vilket är 350 kronor. Det är ett dubbelrum i ett hus, inklusive ström, vatten, och internet! Viktigt. Internet är bra att ha. Första bilden på vårt fina rum:

Vi har till och med ett skrivbord att sitta vid, vilket gjorde Dennis glad.

Vardagsrummet.

Här är köket där vi bor nu. Inte det bästa, men det lär duga för ett par veckor.

Om någon missade det, har vi till och med ett ställe att HÄNGA kläder på! Gud. Att inte ha dem nerknölade i en väska eller en liten bur? Går det? Det var minsann länge sedan jag upplevde!

Vi gick och köpte lakan och påslakan och kuddfodral och allt på en secondhand-affär för 8,50 dollar (45 svenska kronor). Vi visste inte om vi skulle få av honom eller inte, och han svarade inte på sms. (Visade sig att han varit på resa dit man inte har mottagning på telefonen (vilket är otroligt ofta i det här landet)).

Inte finaste golvet eller finaste tapeterna, men det är ett Eget rum! Men våra saker i! Och sängbord, och lampor. Känns som ren lyx! Jag är glad.

Vi kunde bo hos en som heter Alex också, som vi jobbar med. Han är från Filippinerna och hade ett rum över. Själva huset var finare, men han har också två barn som vi helst inte ville bli väckta av. Jag kände mig så elak för att säga nej till honom, för det var verkligen ett mysigt hus. Men ja... barnen var tre och fem år, så vi kom fram till att det här var bättre. Och just nu är jag riktigt nöjd med det!

För övrigt har vi bestämt när vi lämnar Wanaka. Den sjätte mars. Då åker Seagull igenom Wanaka, och vi åker med honom! Vår bästa busschaufför. Allt känns så bra just nu, men samtidigt är jag så ledsen för att åka ifrån min favoritstad. Det här är mitt hemma! På söndag ska vi prata med Chris om vi får komma tillbaka hit och jobba här i höst (svensk höst). John, hans assistent) sa att det skulle gå bra. Så jag hoppas på det!

En dag i helgonets ära

Någon som inte tycker att alla hjärtans dag inte går ut på att köpa saker? Det vi gjorde på alla hjärtans dag var att börja med att bädda sängar. Idag var det 112 sängar nere som skulle göras och det var jag, Dennis och en helt ny kille som skulle göra det. Vi gjorde typ 60 på tre timmar... Inte allt för bra, men jag slet inte ut mig vilket var skönt. Efter det gick vi till The Cow (dyyyrt matställe, men såå gott!) för att kolla om de kunde ha middag klart till oss så vi hann äta där under vår 45 min lunch. De sa att de inte kunde lova något, så vi åt lunch där istället. Så gott! Jag var mätt hela dagen och kvällen. Så, förutom att unna oss god mat gjorde det inget slösande med pengar för vår del! Helt mysig dag var det, trots att vi jobbade lite drygt elva timmar av den.

Nu, är det sista kvällen på x-base. Imorgon flyttar vi, men vi vet inte vart. Spännande värre!

Vårt väldigt stora rum... En del av det i alla fall.

Så, här baren där vi spenderat ändlösa timmar med att städa.

Det är snällt att Shane (en i receptionen) lät oss ta cola om vi ville. Intressant känsla första gången att stå bakom baren och ta fram glas och hälla upp cola.

De alltid lika roliga toaletterna. Dock så mycket bättre än att göra sängar :) De här är tjejtoaletterna.

Ljud-saker. Vi fick göra vår egen spellista, vilket gjorde det bra mycket roligare att jobba!

Predicament

Vi vet fortfarande inte vart vi ska bo. Om två dagar ska vi flytta någonstans, och vi vet inte vart. Jag skulle väldigt gärna hitta ett hus eller en lägenhet men jag och Dennis flyttar ju troligen om typ tre veckor, och då skulle Caz bli ensam med det. Inte lämpligt. Caz flyttar inte förrän 20e mars, och det gör saker lite svårare. Jag vill inte vara kvar tills dess, för det känns som att vi varit här så länge nu. Inte mig emot egentligen, för jag trivs otroligt bra här. Däremot så åker vi ju hem ganska snart, och då vill inte jag ha spenderat all tid i samma stad.

Så, nu vet jag inte alls var vi ska ta vägen. Till ett vandrarhem i tre veckor? Dyrt. Hitta en lägenhet med folk i och två lediga rum till oss? Svårt med mer än ett ledigt rum, men jag ska leta! Annars antar jag att vi får bo på olika ställen, men det vore så trist.

Time to go

Så mycket jag glömt säga. På tisdag flyttar vi från x-base. Vi är trötta på att jobba sju dagar i veckan. Vi stannar i Wanaka ett tag till dock. Letar efter hus eller så som vi kan hyra tillsammans med Caz. Idag var sista dagen vi städade baren. Vi funderar på att inte vara i Australien så länge, utan åka dit som en separat resa senare. Nu ska vi byta om och gå till jobbet.

Ännu ett hejdå.

Igår åkte Michelle... Idag åkte Yi och Ann, igen. Snart åker Gret och Amanda. De två sista bryr jag mig inte så mycket i, då jag inte står dem så nära. Men Michelle är saknad. Och trots att det faktum att jag blev besviken på Yi och Anns och att vi knappt pratat under dagarna de varit här, kommer jag sakna dem... Jag trodde de skulle åka imorgon, och så kommer Sher Ann och säger hejdå idag när jag precis vaknat... Ger mig några kort som de skrivit ut, och viskar på svenska "jag älskar dig". Blev så ledsen ändå, trots att jag inte trott jag skulle bli det. Det är inte så långt kvar tills det är vår tur att säga hejdå till hela rummet... I början på mars åker vi, är det tänkt. Inte bestämt, men vi gör troligen så. Ett par veckor. Det går fort när man jobbar hela dagarna. Jag blir så ledsen.. Vill inte lämna allt folk, och jag vill inte att de ska åka. Kan man inte bara pausa tiden? Bara lite?

CNY blev en besvikelse

Den andra februari i år, var det kinesiskt nyår. Det var tänkt att Yi och Ann skulle komma tillbaka hit tills dess, och kanske även Steve. Malajerna kom hit på förmiddagen, och jag blev jätteglad. Steve var dock för långt bort för att kunna komma. Hugo hade pratat om att vi skulle äta middag och göra något roligt om de kom. Samma kväll skulle vi även ha goodbye-party för William. Det slutade med att jag och Dennis åt själva, för vi var hungriga och Hugo sa att det skulle ta ett par timmar för dem att göra maten. Efter att ha ätit gick vi till rummet och pratade med Caz ett tag. Vi väntade och väntade på William, som inte dök upp. Kring elva kom William hem, och då var fortfarande malajerna och Hugo borta. Det blev att vi satt och pratade länge i alla fall, och även Michelle var med ett tag (en engelsk tjej, vet inte om jag nämnt henne). Det blev en riktigt bra kväll trots allt, men jag var väldigt besviken på Yi, Ann och Hugo som inte var med. Dagen efter jobbade vi två jobb, och de skulle åka den fjärde. William var också lite irriterad, eftersom det var hans hejdå fest och de bara struntade i att komma. Dock bestämde sig malajerna för att stanna kvar längre, vilket kanske är bra. Jag är fortfarande inte helt glad på dem. Och William åkte igår... Både jag och Dennis blev ledsna. Han har ju bott med oss de senaste tre månaderna... vår familj. Känns så konstigt att inte ha honom i rummet mer. Så, om vi inte ses mer här så har vi tänkt åka till Paris och hälsa på honom!

Helpless.

Caz jobbar, hemma i Canada, på en ski-resort. Inför OS köpte hennes arbetsplats en massa hundar, och nu efter OS hade de inte längre nytta av hundarna. De bestämde sig då för att skjuta alla hundarna. Caz tittade på ett reportage igår och blev så deprimerad. Hennes nuvarande chef och flera av hennes arbetskamrater var med i reportaget, och fick all skuld för det hela. En liten detalj var dock att det var ett annat företag som ägde och styrde det hela när det hände, så de anklagade hade inte med saken att göra. Caz har varit nere hela dagen idag också, och jag känner mig så hjälplös... vill kunna göra något, men kan ju inte. Blir så ledsen för hennes skull.

Att se resten

Vi pratade häromdagen om att resa vidare. Igår pratade vi med Chris om det. Han sa att vi kanske var tvugna att vänta till mars med att göra det, vilket jag inte alls kände mig pepp på när han sa det. Vi ville ju resa i februari, och sedan jobba efter det. Om vi reser i mars, så kan vi bara jobba typ en månad efter, och det är inte så himla länge. Sedan har vi också hört att det är sämre väder i mars och april, eftersom det börjar bli höst. Jag satte igång med att fråga lite folk som bor här om det skulle vara för sent att resa i mars. Nessa (hon kommer från Irland, men har bott här ett tag) berättade att förra året i maj, var det 35 grader en dag. Då var hon lite mer norrut än Wanaka, och vi ska ju resa norrut. Så, jag tror det får bli bra trots allt. Vi vill ju se resten, och ändå ha vårat jobb kvar.