Gisborne

Nu är vi i Gisborne! Inte har vi dött av hajar heller. Vi väntar på bättre väder innan det blir av med hajsimmar-saken. Dock blir det nog bara Dennis som gör det, då det kostar massor av pengar, vilket jag inte riktigt har.

Idag har jag varit social av mig; pratat med Annica och min söta kusin Emil, sen mormor och efter det Fanny i två timmar! Dumt nog pratade vi över en timme först, och de fyra minuterna som var efter den första timmen kostade mig sju dollar; 35 kronor. Nästan fyra timmars samtal. Frustrerande, minst sagt! Vi la snabbt på och jag ringde igen.

Östkusten har varit trevlig hittills. Vi ska försöka ta oss upp och se soluppgången någon dag också. Än så länge har det bara varit mulet när på morgnarna, så vi har somnat om istället.

Internet här är väldigt dyrt, så ni får vänta innan det kommer bilder. Man betalar per mb, vilket är fruktansvärt dyrt. Jag gjorde ju också ett väldigt dumt misstag... Skulle köpa 6,50 dollar (nog för ett dygn och 160mb), men istället tolkade datorn mitt "6,5" som "65". 65 dollar sitter nu på det här internetkontot, vilket jag inte alls vill ha där.. har mejlat och hoppas de kan fixa det.

Go East

Ig[r kom vi till Auckland, och idag [ker vi till Rotorua. Dags f;r Go East! F;r ;vrigt: jag har f[tt ett paket av pappa! Gott :)

Wellington

Här i huvudstaden har vi varit ett par nätter nu, och förutom sagan om ringen saken så har vi inte gjort jättemycket speciellt. Gått på stan bara, kollat runt. Vi har även gjort en budget var till oss; får se om den håller bättre denna gång. Tanken är att vi ska klara oss på pengarna vi har nu de sista sju vecokrna tills vi åker till australien, och sen ev ta svenska pengar där. Så jobba ihop mer i sverige sen! I alla fall, det ser inte så lovande ut för mig. Dennis har mer pengar, så för honom är det lite bättre. Han har 43 i veckan över efter mat och boende. Jag har 4,71 dollar i veckan att göra något för, annat än att äta och sova. Det är 25kr. Dennis hittade dessutom 50 dollar på backen häromdagen (250kr). Nog för att vi så gott som betalar allting tillsammans, så egentligen borde vi kanske göra en budget gemensamt. Man kanske borde sluta bo? Det verkar ju trots allt vara den största utgiften..

Imorgon åker vi i alla fall till Auckland! Bara för en natt, innan vi tar oss till östkusten. Gisborne, och simma med hajar? Och se soluppgången först i världen! Gisborne är den första staden i världen som får se solen varje dag.

Lord of the rings

Idag, var vi på en heldags Lord of the Rings tour. Grymt roligt! Jag är långt ifrån det största fanet av de filmerna, men det var fortfarande jätteroligt. Här kommer lite bilder, som kanske kan få er att skratta också. Tro mig, vi gjorde de när de togs!

Jag och Dennis är Sauroman och Gandalf som går och diskuterar en viss ring.

Efter det fick vi vara Legolas! Så... snygg jag kände mig :) xD

Här är ursprungsbilden, som vi fick härma.

Dennis också. Skälet till att vi inte stod närmre trädet, är för att det var så många som gjorde det att trädet faktiskt började dö. Rötterna tog skada av att alla stod på dem hela tiden.

Eowyn och Aragon? Kanske det var. Någon och Aragon i alla fall! När han blir uppspolad på stranden. Namn är inte min starka sida :)


En scen med Sam och Frodo. Som det stora fan jag är, har jag inte riktigt koll på vart i filmen det är, men någonstans :)

Här är scenen efter att hobberna blivit jagade på ett majsfält och ramlat ner.

Det här är från platsen när de är jagade av en svart ryttare. Frodo är på väg att ta på sig ringen men Sam stoppar honom.

Vi träffade Gollum! Typ i alla fall. En staty, värd 26 000 dollar. 130 000 svenska kronor. En man hade tydligen gått in och köpt två av dem, bara för att han ville. Önskar jag hade råd med sånt!


Vi fick gå till "weta caves", där Dennis höll i något vapen från district 9. Jag höll också i det, men var inte allt för imponerad.

En av de sista sakerna vi fick göra var ganska... udda. Roligt var det i alla fall!

Tre frivilliga skulle vi vara, vilket blev jag och två engelska tjejer. Och så skulle vi stå sådär, fast på ett annat ställe.

Så här var slutresultatet! Inte helt illa va? Det är en plats från första filmen, där Frodo och dom blir jagade av en svart ryttare. Bra beskrivning ja, men jag är inte tillräckligt stort fan för att veta jätteexakt.

Kaikoura

Första dagen när vi kom till Kaikoura gjorde vi inte så mycket. Det var tänkt att vi skulle åka på whale watching, men det blev inställt på grund av dåligt väder. Morgonen efter ställde jag klockan väldigt tidigt. Som Seagull skulle säga var klockan "stupid o' clock". Mitt alarm sa halv fem. Skälet till detta tidiga uppvaknande var att jag skulle iväg och simma med delfiner. Dennis ville inte följa med, så jag var helt ensam i mörket på det (då) läskiga vandrarhemmet. Efter att inte ha lyckats tända i köket och allting var hemskt och mörkt, så ringde jag mamma. Skönt att klockan var eftermiddag i Sverige, så jag slapp väcka någon. Väl på väg mot delfinerna, eller i alla fall dit jag skulle för att bli skjutsad till delfinerna, var det fortfarande lika bäckmörkt. Jag skulle vara där kvart i sex. När vi fått på oss fina våtdräkter, sett en info-film, och tagit oss till båten (med buss), var det fortfarande svart ute. Klockan var då kring sju. Efter att ha åkt på den lilla båten i kanske fem minuter är en tjej tillräckligt sjösjuk för att spy. Jag blir normalt sett inte sjösjuk, men jag mådde inte speciellt bra under den resan. Inte så illa, men inte bra heller. Väl där ute där delfinerna var och började visa sig, var solen uppe (lite i alla fall) och delfinerna helt fantastiska.

Hemskt svåra att ta kort på, men ja.

Här har vi mig i den fina våtdräkten. De fina sakerna vi hade på fötterna syns inte på bilden, men de gav mig träningsvärk på ett underligt ställe. Våtdräkten var nämligen helt flytande, så även om man ansträngde sig för att sjunka gjorde man inte det. Detta gjorde att man inte simmade som man normalt sett gör, och helt fel och underliga muskler blev använda. Har ont fortfarande :)

När vi skulle till att åka hem var det flera hundra delfiner där. Det kan nämnas att det är en ovanlig sorts delfiner, och helt vilda; dusky dolphins. Helt underbart speciell känsla att simma ett par decimeter ifrån dem.

Eftersom det var för dåligt väder första dagen vi var i Kaikoura testade vi Whale Watching nästa dag istället. Efter att ha simmat med delfinerna kom jag hem och somnade ganska direkt. På eftermiddagen tog vi oss till whale watching-stället, och vid det laget var jag ganska nervös. Vi hade nämligen hört att många blev väldigt sjösjuka av det (typ att alla hade stått och spytt över relingen). Jag blir ju normalt sett inte det, som sagt, men med tanke på att jag blivit det lite av delfinbåten så var jag orolig. Vi hade dock köpt ett par piller från det lokala apoteket och hoppades på det bästa. Tur nog blev ingen av oss dålig alls :)

Vi såg tre valar. Stora var de, minsann. Hade dock lite större hopp om resan överlag, även om jag tyckte om att göra den. Dennis var den som fick bäst bilder, så jag tänker inte bemöda mig med att lägga upp några fler än såhär.

Efter en stund så hittade delfinerna oss igen, och följde efter en av valarna vi följde efter. Vi såg även ett par albatrosser som flög förbi.

Sista dagen gick vi och spelade minigolf. Vi hittade ett litet ställe där det kostade 7 dollar var, 35 kr, vilket inte kändes lika dyrt som tidigare. Dock var det små banor, och bara nio av dem. Hon som jobbade var snäll dock och sa att vi fick spela hur många omgångar vi ville, så vi spelade två : )

Rangitata

4Vi åkte sedan vidare mot Rangitata, ett litet ställe mitt i ingenstans, istället för att åka till Christchurch. Där hittade vi ett monopol som vi spelade; den nya zeeländska versionen. Spelpjäserna var roliga. Jag valde den lydiga sittande hunden, för det är så typiskt här. Dennis var bilen. Att Dennis vann otroligt stort behöver inte nämnas :)

Mt Cook & Tasman Glacier

Vi åkte vidare mot Mount Cook och Tasman Glacier.

Mount Cook är i mitten där borta, och det här var på vägen dit. Vi bodde precis bredvid. Mt Cook är Nya Zeelands högsta berg, om jag inte minns fel.

Vi åkte för att titta på Tasman Glacier, vilket är den längsta glaciären i Nya Zeeland. Vi fick även smaka på is från minst 300 år gammal från glaciären. Det renaste is/vatten som går att hitta i princip, då det inte blivit utsatt för föroreningar och sånt. Smakade... ingenting. Väldigt rent, troligen.

Catlins and Dunedin

På vägen från Invercagill hamnade vi efter en flock får som tog upp hela vägen!

Vi stannade för att titta på sjölejon, och såg ett par intressant växande träd också.

På väg mot en fyr tittade ett sjölejon upp ur gräset från ingenstans! Lite läskigt, då honorna väger mellan 500-700 kg, och hanarna kring 1000kg, och vi inte gärna ville bli jagade av henne. Dock bryr de sig knappt i människor, så länge vi inte stör. Så det gick bra.

En hane, som jag inte ville gå alltför nära. Vissa gick jättenära, men jag vågade inte riktigt. De kan springa (även om de inte ser så ut riktigt) i 20 km i timmen, vilket är snabbare än en genomsnittlig människa.

Vi stannade även för att se delfiner, vilket vi gjorde på avstånd, och pingviner men de dök inte upp.

Och så kom vi fram till Dunedin! Åt pizza på halva priset (stray-rabatt) och umgicks lite med folk från bussen, och la oss sedan ganska tidigt. Hade velat gå till Cadbury fabriken, men den var stängd när vi kom fram. Cadbury är motsvarande Marabou. Nästa gång helt enkelt!

Invercagill!

Förra gången vi reste runt, så fick vi välja på att åka till Stewart Island eller att stanna i Invercagill; nz mest södra stad. Då åkte vi till Stewart Island, så när vi åkte ditåt den här gången bestämde vi oss för att prova Invercagill. Alla som inte åkte till Stewart Island förra gången sa dock efteråt att det varit en tråkig stad med ingenting att göra. Vi hade därför inte allt för stora förhoppningar när vi släppt av folket till båten och skulle till Invercagill.

Seagull sa dock att vi skulle göra några stopp på vägen först. Vi åkte till Bluff, ett litet ställe som ligger i närheten, för att titta på slutet av en gata som går igenom hela nz. (om jag förstod det rätt.) Efter det skulle vi upp på ett berg för att se utsikten över hela Bluff. Jag har dock inga bilder från det än, då min kamera var död på grund av batteribrist och Dennis inte lagt in sina bilder än.

Något jag inte tänkt på att berätta är att bussen vi har nu är helt värdelös. Att åka i backar går fruktansvärt långsamt, och det är inte lämpligt i ett land som nz. En gång tidigare (inte med oss på bussen) bara dog den i en backe. Skälet var något med att tanken lutade och motorn fick inte bränsle. Tror jag.

Så vi börjar åka upp för backen, som blir brantare och brantare. Efter en liten stund hör vi ett underligt ljud, och sedan är motorn död. Vi kan varken få igång motorn, eller backa ner igen (då den behöver vara på för att bromsarna ska funka). Det slutar med att vi går upp för backen och kollar, medan Seagull är kvar och försöker ringa någon som kan fixa det. En man får åka från Gore (ett ställe som det tar kring 70 min att köra från) till oss för att fixa det. Vi väntar och väntar och väntar.

Väl i Invercagill äter vi lite snabbt, tvättar, och tänker sen gå och titta på en tuatara som är över 115 år gammal; alltså den äldsta i världen.

Henry, är det här. Gammal sak. Tydligen är de mer släkt med dinosaurier än med ödlor, och de levde på jorden innan typ t-rex och dem började gå runt här.

Efter det går vi förbi en affär som har en känd motorcykel stående i affären.

Så såg den ut före den blev omgjord.

Och såhär efter. Inte riktigt lika dan! Tydligen någon känd sak som slagit ett rekord och de gjort en film om den. Har inte så mycket koll..

Efter det tvättade vi igen (maskinen var elak och dummade sig, så vi var tvungna att tvätta om), gick och handlade och sen såg vi på bio. Rango, såg vi på. Den hade väldigt många likheter med pirates of the caribbean, om man tänker efter, vilket var lite roligt. En rätt bra film i alla fall!

Invercagill slog förväntningarna, även om jag inte känner något behov av att åka tillbaka dit.

once again

Så var vi till Milford igen. Det glömde jag ju skriva om. Vi gjorde inte kryssningen igen, men utsikten var ganska bra ändå.

Vi var till ett fik, vilket blev lite långtråkigt efter en timme sådär, med regn ute och inget att göra mer än att vänta. Alla andra var på kryssningen som går där, som vi gjorde förra gången.

Äcklig, äcklig, äcklig spindel vi såg i Gunn's Camp. Syns inte på bilder hur hemsk den var, men jag uppskattade den inte. Alls.

Nu när resandet är igång igen har jag lite vettigare saker att skriva om igen.

Måste bara börja med att visa de hutlösa priserna de tar på vissa saker i detta land. Minigolf, för 19,50 dollar per vuxen. Det mosvarar nästan 100kr. Per person! Jesus.

Häromdagen gick vi ett walkingtrack i Gunn's Camp. Jag vet inte om ni minns bilderna jag sist la upp från det stället, men då tyckte jag inte om det. Det var kallt, jag var sjuk, och vi var tvungna att elda hela tiden. När vi nu åkte hit var vi alltså inte allt för pepp på det, utan ville egentligen helst slippa. Vi övervägde till och med att ta en annan buss till Invercagill (nästa stopp) för att inte behöva göra det igen. Vår busschufför Seagull övertalde dock oss om att åka med, vilket jag nu är väldigt glad för!

Namnet på the walking track.

Helt overkligt hur annorlunda skogen är. Syns inte alls tillräckligt bra på bilderna.

Och sååååå stora träd de har! Syns inte riktigt heller, men de är grymt stora.

Det här brukade vara ett jättestort träd, som var ihåligt. Man kunde alltså klättra in i det, och högt dessutom. Sen blev det gammalt och gick sönder, antar jag.

Under en av dagarna var vi till en fågelpark i Queenstown.

Den kända Kea fågeln som äter bilar, då den är uttråkad. Tydligen är den väldigt smart, och är lika intelligent som vissa apor.

Hahaha... ja. Det här är en skannad bild på en blivande kiwi-fågels-mamma. Det lilla svarta där är hennes ihoptryckta organ, och det stora äggformade är ägget som tar all plats. Är glad att vi människor inte föder sånna stora ungar! De berättade på fågelstället att det skulle vara som att föda en treåring ungefär. Låter inte lämpligt!

Här är en fejk-kiwi med ett fejk-ägg av rätt proportion. Känns inte lämpligt som sagt..

De hade även saker från maori-tider. Det till exempel, var en ugn.

Här Rose-Marie, kommer bilderna från bergs-promenaden vi gick. Får hoppas det duger som bevis!

Vet inte om det syns (tror det), men jag var helt slut! Kändes väldigt bra ändå dock!

Här nere någonstans bor vi. 450 meter ner.

On the go.

Kiwis (nya zeeländare i den här meningen) har en viss besatthet av "on the go!". Oavsett vad det gäller. Blöjor är anpassade efter människor "on the go", så är även cream rice (typ risifrutti) och även flingor och juice.

Idag var vi minsann On the go. Dagen började med att sova lite för länge (gick upp nio), och sedan ta oss Frankton. Frankton är en liten förort till Queenstown, och det var dit vi åkte tidigare för att handla kläder till mig. Idag åkte vi dit för att handla skor och strumpor till Dennis.

Efter att ha kommit hem sprang vi runt på stan ett tag, och sen fick jag för mig att dra med Dennis till gondolerna som finns fem minuters promenad från stan. De går upp på ett berg, och utsikten är fantastisk. Vi ville upp dit, men såg att det kostade 25 (125kr) dollar var, tur och retur med gondolerna. Det finns lite olika walking tracks som går upp och runt på berget och i skogen, så jag tjatade på Dennis om att vi skulle gå en liten bit i alla fall. Jag ville bara se om vi fick någon bra utsikt. Efter kanske 20 min promenad i skogen säger Dennis att jag får bestämma mig om vi ska ner igen eller hela vägen upp.

Efter lite prat kommer vi fram till att vi går hela vägen upp. Det är stört jävla drygt, men så skönt ändå. Dennis läste någonstans att berget var 450 meter rakt upp. Om vi förstår texten rätt. Vi däremot, gick mycket mycket längre. Vägarna var som övrigt i nz, helt overkligt krokiga! Lär ha varit ganska långt; tog över en timme som sagt. En timme av bara uppåt... Jag minns två gånger där det lutade neråt kanske fem meter innan det gick mer upp igen. Det var allt.

Bilder kommer senare! Är för trött nu x)

Eller kanske visste.

Chris sa idag att det inte var värt för företaget att vi kom tillbaka bara för en månad, rent ekonomiskt. Vilket jag förstår. Så synd bara, för jag hade velat komma tillbaka för den månaden.

Igår grillade vi, och Gavin (en som jobbar i baren på Base) kom hit. Mycket trevlig kväll, och han fick prova det vi bakat och även lite lakrits. Han kommer från Canada, och berättade att de brukade ha både djungelvrål och lakritsal där, men av någon anledning slutat sälja det. Han blev glad för att vi hade.

Idag var näst sista dagen på jobbet.. sista dagen med Burn och Jan som är lediga imorgon. Vår chef och hans fru. Sånt trevligt par de är. Gud, vad jag kommer sakna allt! Vill så gärna tillbaka hit.

sista vaccin sprutan

Nu ska vi gå och ta sista twinrix-sprutan. Hoppas det inte är allt för dyrt.

Vi gick till Medical centre, som ligger precis mitt emot vart vi bor, och frågade vart vi skulle gå för att få vårt sista vaccin. Hon i receptionen visste inte, så hon tog mitt nummer och sa att en sköterska med mer koll skulle ringa upp mig. Fem minuter senare ringer hon, och frågar vilken tid vi kan komma. Jag säger, mest på skoj, att vi kan idag. Det känns inte rimligt att få tid samma dag som man går dit. Hon säger att de har lite ont om personal, men hon kollar ändå. Slutar med att vi får tid klockan fyra. Vilket är snart.

Eller kanske inte!

Chris (vår chef) fick igår höra att vi slutar. Vi har inte berättat det för honom före det. Jag vet, det är dåligt av oss. Vi lämnade in lappen om att vi slutar, och så sa vi till John (Chris assistent). Saken är den att Chris slutar ofta kring fem och vi börjar fyra. Han är alltså inte där speciellt länge samtidigt som oss. Han har en väldig tendens att antingen alltid prata i telefon, eller att säga "hi, how are you?" medan han snabbt går förbi. Man har liksom inte ens chansen att svara på hur man mår innan han är borta.

Igår samlade han oss alla från night fill (vi som jobbar natt) och pratade om massa förändringar och jordbävningen och annat viktigt (och oviktigt). Jan bara nämnde då att jag och Dennis inte skulle vara med nästa vecka när de skulle inventera. Han såg förvånad ut och frågade om jag kunde komma in idag och prata med honom om det.

Så, i morse gick jag upp helt tidigt (klockan stod på halv nio) och pratade med honom. Det blev ett kort samtal, om vem jag sagt till, vem jag gett lappen till, hur länge vi tänkt resa, vad vi skulle göra sen, och så gick vi för att prata med Tash (ägarens dotter). Chris har ett sätt att kunna prata om jättemycket, men jättekort. Innehållsrikt men kort liksom.

Han sa också att han kanske ville att vi skulle komma tillbaka när vi rest klart, även om det bara blir en månad. Tidigare sa han nej till det, när vi sa att vi ville göra så. Han tyckte inte det var värt att vi var borta en månad och sen kom tillbaka en månad, sa han då. Nu var det tydligen det! Och inte mig emot. Jag trivs ju bra som sagt, så jag kommer gärna tillbaka. Så, det kanske inte var min sista fredag igår ändå trots allt!

Till pappa: då slipper vi fruktjobben också ;)