Flytt, flytt och flytt

Nu har vi flyttat! Två gånger till och med. Då vi inte visste vart vi skulle den där tisdagen, så packade vi alla väskor och gick sedan ut för att kolla vilket vandrarhem som hade bäst priser. Det visade sig vara Hollys Backpackers som inte bara hade bäst priser, utan en supertrevlig manager och är ett jättemysigt ställe. Dock var det fullt för natten, och vi orkade inte direkt flytta till ett ställe först, för att sen flytta till hollys, och sen förhoppningsvis till ett rum i ett hus. Så, vi stannade på base en natt till. Vi gick till The Shane i receptionen och frågade om vi fick vara kvar en natt till, och om vi kunde sova i vårt rum så vi slapp flytta. Han sa typ "ja, gör så". Jag frågade om vi inte skulle betala, varpå han tittade på mig som att jag var smått irriterande och sa "fine! 20 dollars then". Normalpris är 27 eller 28. Inte helt fel! Bra att känna personal ibland.

På morgonen efter fick vi packa lite igen, för vissa saker kom ju upp för natten. Sedan begav vi oss mot Hollys Backpacker!

Våra två sängar med det mesta av de saker vi äger.

Vardagsrummet som fanns där.

Kort taget från köket mot matsalen. Hollys är verkligen ett ställe jag kan rekommendera. Han som jobbar där (sonen till ägarna) är supertrevlig. Han hjälpte oss med så mycket saker, och gav oss två dollar rabatt var per natt.

Efter att ha bott där i två nätter flyttade vi till Russel street, lite längre bort från stan (fem min promenad istället för 2). Vi betalar 70 i veckan var, vilket är 350 kronor. Det är ett dubbelrum i ett hus, inklusive ström, vatten, och internet! Viktigt. Internet är bra att ha. Första bilden på vårt fina rum:

Vi har till och med ett skrivbord att sitta vid, vilket gjorde Dennis glad.

Vardagsrummet.

Här är köket där vi bor nu. Inte det bästa, men det lär duga för ett par veckor.

Om någon missade det, har vi till och med ett ställe att HÄNGA kläder på! Gud. Att inte ha dem nerknölade i en väska eller en liten bur? Går det? Det var minsann länge sedan jag upplevde!

Vi gick och köpte lakan och påslakan och kuddfodral och allt på en secondhand-affär för 8,50 dollar (45 svenska kronor). Vi visste inte om vi skulle få av honom eller inte, och han svarade inte på sms. (Visade sig att han varit på resa dit man inte har mottagning på telefonen (vilket är otroligt ofta i det här landet)).

Inte finaste golvet eller finaste tapeterna, men det är ett Eget rum! Men våra saker i! Och sängbord, och lampor. Känns som ren lyx! Jag är glad.

Vi kunde bo hos en som heter Alex också, som vi jobbar med. Han är från Filippinerna och hade ett rum över. Själva huset var finare, men han har också två barn som vi helst inte ville bli väckta av. Jag kände mig så elak för att säga nej till honom, för det var verkligen ett mysigt hus. Men ja... barnen var tre och fem år, så vi kom fram till att det här var bättre. Och just nu är jag riktigt nöjd med det!

För övrigt har vi bestämt när vi lämnar Wanaka. Den sjätte mars. Då åker Seagull igenom Wanaka, och vi åker med honom! Vår bästa busschaufför. Allt känns så bra just nu, men samtidigt är jag så ledsen för att åka ifrån min favoritstad. Det här är mitt hemma! På söndag ska vi prata med Chris om vi får komma tillbaka hit och jobba här i höst (svensk höst). John, hans assistent) sa att det skulle gå bra. Så jag hoppas på det!