Ännu ett hejdå.

Igår åkte Michelle... Idag åkte Yi och Ann, igen. Snart åker Gret och Amanda. De två sista bryr jag mig inte så mycket i, då jag inte står dem så nära. Men Michelle är saknad. Och trots att det faktum att jag blev besviken på Yi och Anns och att vi knappt pratat under dagarna de varit här, kommer jag sakna dem... Jag trodde de skulle åka imorgon, och så kommer Sher Ann och säger hejdå idag när jag precis vaknat... Ger mig några kort som de skrivit ut, och viskar på svenska "jag älskar dig". Blev så ledsen ändå, trots att jag inte trott jag skulle bli det. Det är inte så långt kvar tills det är vår tur att säga hejdå till hela rummet... I början på mars åker vi, är det tänkt. Inte bestämt, men vi gör troligen så. Ett par veckor. Det går fort när man jobbar hela dagarna. Jag blir så ledsen.. Vill inte lämna allt folk, och jag vill inte att de ska åka. Kan man inte bara pausa tiden? Bara lite?