Eller kanske inte!

Chris (vår chef) fick igår höra att vi slutar. Vi har inte berättat det för honom före det. Jag vet, det är dåligt av oss. Vi lämnade in lappen om att vi slutar, och så sa vi till John (Chris assistent). Saken är den att Chris slutar ofta kring fem och vi börjar fyra. Han är alltså inte där speciellt länge samtidigt som oss. Han har en väldig tendens att antingen alltid prata i telefon, eller att säga "hi, how are you?" medan han snabbt går förbi. Man har liksom inte ens chansen att svara på hur man mår innan han är borta.

Igår samlade han oss alla från night fill (vi som jobbar natt) och pratade om massa förändringar och jordbävningen och annat viktigt (och oviktigt). Jan bara nämnde då att jag och Dennis inte skulle vara med nästa vecka när de skulle inventera. Han såg förvånad ut och frågade om jag kunde komma in idag och prata med honom om det.

Så, i morse gick jag upp helt tidigt (klockan stod på halv nio) och pratade med honom. Det blev ett kort samtal, om vem jag sagt till, vem jag gett lappen till, hur länge vi tänkt resa, vad vi skulle göra sen, och så gick vi för att prata med Tash (ägarens dotter). Chris har ett sätt att kunna prata om jättemycket, men jättekort. Innehållsrikt men kort liksom.

Han sa också att han kanske ville att vi skulle komma tillbaka när vi rest klart, även om det bara blir en månad. Tidigare sa han nej till det, när vi sa att vi ville göra så. Han tyckte inte det var värt att vi var borta en månad och sen kom tillbaka en månad, sa han då. Nu var det tydligen det! Och inte mig emot. Jag trivs ju bra som sagt, så jag kommer gärna tillbaka. Så, det kanske inte var min sista fredag igår ändå trots allt!

Till pappa: då slipper vi fruktjobben också ;)